Idag längtar jag efter lilla bebisen extra mycket. Det brukar kännas så de dagar som är bra dagar. De dagarna vill jag inget annat än att det ska bli juli och jag får träffa det lilla miraklet som ska vara mitt barn resten av framtiden. Inte bara mitt barn, min andra halvas barn också. Vårt barn är det.
Vi har pratat lite om hur vi tänker kring uppfostran och sådant, och de viktigaste delarna i en uppfostran är vi överens om och det känns skönt. Jag och O har haft helt olika uppväxter och genom att ”jämföra” dem vet vi vad vi vill föra vidare och vad vi kanske har gillat mindre och känner är lite fel. Jag har till exempel fått gjort lite som jag vill när jag var liten och behövde inte hjälpa till speciellt mycket hemma och det kan jag idag tycka att ett barn ska kunna göra, men absolut inte att det ska bli nå slavarbete hemma. 😛 Men det är inte fel att få sina barn intresserad av att hjälpa till med maten eller till exempel få testa att dammsuga. Det är så klart lätt för mig att sitta och skriva nu hur jag tror att jag kommer uppfostra mitt barn, men jag har absolut ingen aning om hur det kommer bli när det väl sker. Jag hoppas bara att allt blir bra och att jag och O tillsammans som ett par klarar det här, jag tror verkligen på oss och vi kaaaaaaaan. 🙂 Skulle verkligen inte klara allt jag går igenom nu och vad jag kommer gå igenom utan honom.
We’re in this together, me and my loverboy!
