Min kille ligger bredvid mig och sover. Det sista han gjorde var att pussa magen och säga godnatt till bebisen som ligger där. Ingen av oss har någon aning om vad vi gett oss in på, men jag är så glad att han verkligen försöker och visar för mig att vi gör det rätta.
Helt plötsligt får jag inte springa ute eller gå där det är halt ”tänk om du ramlar och gör illa dig, det får inte hända!” säger han och håller i mig när vi är påväg mot bilen på glashalkan. Jag är så tacksam att vi går igenom allt det här tillsammans. Har vi klarat 3,5 år tillsammans klarar vi nog resten av livet också. Jag tror på oss. Världens finaste kille är han.
Det spelar ingen roll att du inte var planerad, det spelar ingen roll att du kom som en chock. Du kommer ha en mamma och pappa som gör allt för dig och mer behövs inte. Du är så välkommen till oss, lilla lilla bebis. Två blir tre ♡
