Fanny Backlund

Älskade älskade lilla barn, om jag bara visste vad som skedde i ditt lilla huvud nu skulle jag lova att göra det bättre för dig, på det sätt du vill och känner för.

Nu ikväll var det tredje kvällen och tredje dagen som han har bara totalvägrat att sovit. Grinat, boxats, sparkats och kämpat in i det sista för att tillslut tvärdäcka av utmattning. Sova är verkligen det värsta nånsin just nu för honom. Idag sov han 1,5 timme mellan 11.40-13.10, sen har vi lekt och grejat med något hela eftermiddagen, han har inte behövt varit ”uttråkad” en sekund typ. Han bad om välling (på sitt sätt dårå) vid 20 så då tog Oscar Vilma och jag gick till stora sängen med Emanuel för att sova. Han låg och vilade en stund och tittade i taket efter vällingen men sedan fick han panik och eftet ca 10 min gav jag upp, det är ju ingen mening att lägga honom när han verkligen vägrar. Då får han hellre vara vaken tycker jag. Men vid 21.15 ville O gå sova då han kliver upp 05 den här veckan. E behövde sova och jag är också rätt trött så vi gick till säng allihopa. Då började fighten igen…. I 30 min kämpade han emot tröttheten och skulle ner från sängen, gick ut ur sovrummet och såg att allt var mörkt och släckt, blev förbannad pga det, kom upp i sängen, började hoppa och leka i sängen, sparkade osv…………… Klev ner från sängen stod och asgrinade nedanför och ville upp – fick komma upp – börja asgarva och slåss osv osv…. Tillslut stod han nästan och blunda i sängen när han la sig ner (efter en till flarra välling) och somnade. Han har liksom hulkat till i sömnen flera gånger för han grinade så mycket. Jag vet inte vad jag ska göra i såna situationer? Oscar var aspedagogisk jadajada i typ 15 minuter men det gjorde nästan saken värre kändes det som. Sedan sa han till på skarpen och lyfte ner han från sängen, mera grin….. Då blev jag den ”goda” och sen sa Oscar förlåt och jaa tillslut somnade han. Men inget känns ju rätt och det är ju rätt vi vill göra i den situationen. Skulle han ha sovit mindre idag? Ska han bara sova 45 på dagen? Men vet även att de går igenom nån sån där jäkla fas kring 1,5 år så mest troligt är det väl bara att ta kvällarna en efter en men shit vad jobbigt det är. Han förstår otroligt mycket och jag vet att han fattar iprincip allt jag säger – men han kan inte säga ett endaste ord tillbaka för att förklara vad han vill eller tänker. Han har inte utvecklat något tal ännu och det är ju sjukt frustrerande för honom (och oss) när han vill så mycket hela tiden. Han är bra på att visa oss ändå oftast men ibland står man som ett frågetecken när han pekar på något och blir arg för att vi inte fattar vad han vill. Jag hoppas hans tal släpper snart för tror absolut det kommer göra allt lite lättare.. Jag vill ju göra det som är rätt för honom men när ALLA är trött och han bara grinar för allt och inget så känner man sig maktlös och vill bara lägga sig under täcket och hoppas han ska somna ståendes, typ. Nej skoja men drygt är det ibland helt klart.

Men nu sover alla iallafall. Jag med strax. Är trött…. Godnatt från en tankspridd mamma hehe