Älskade skitunge du behöver inte vänta längre

Det är 5 ynka procent kvar av min graviditet om lillen skulle komma på beräknat datum. Det är ju för tusan ingenting! Varför känns allt så nära men ändå så långt borta? Jag antar att det är en vanlig känsla för oss gravida. Tiden rusar egentligen iväg och jag måste ibland stanna upp och upptäcka vad som händer på sidan om mig och mitt liv. Men ändå sitter jag och klagar att det går för sakta och att bebis verkligen borde komma ut till oss nu. Nu i slutet av graviditeten känns det som att jag varit gravid en evighet. Jag kommer verkligen inte ihåg hur jag såg ut innan, bara genom att titta på bilder. Jag kommer inte ihåg vart jag höll händerna någonstans förut, idag ligger de alltid på magen. Jag kommer inte ihåg hur det känns att ha en smal mage och jag vet inte hur det känns att vara smidig. Jag är inte bara nyfiken på vår lilla son som snart ska komma utan jag är nyfiken på  hur min kropp kommer återhämta sig efter förlossningen. Jag undrar också exakt hur vår förlossning kommer se ut. Går vattnet? Startar allt med värkar? Kommer slemproppen lossna snart? Går jag över tiden? Hur stor är vår bebis? Hur lång förlossning kommer vi ha? Vart är Oscar när allt sätter igång? Vart är jag när allt sätter igång? Så många frågor och det värsta är att jag inte kan få ett svar till alla frågor förrän den dagen allt är över och lilla hjärtat är framme hos oss. Allt jag hoppas är att det ska gå bra, att jag klarar det bra. Jag är inte rädd för förlossningen, har aldrig känt en skräck eller liknande över att jag faktiskt ska föda barn. Antagligen för att jag inte reflekterat speciellt mycket över det då jag fortfarande ibland inte förstår att det ska ut någon från mitt underliv. Men alla kvinnor klarar det, jag klarar det också! Självklart kommer det vara kämpigt, men det föds barn hela tiden så varför ska jag ligga här och oroa mig över en världslig sak, egentligen?

Det värsta är att jag inte vet om det kommer hända ikväll, på onsdag, eller till helgen? Det är 15 dagar kvar till bf. Lilleman är färdigbakad och  välkommen att komma vilken dag som helst. Det kan vara en dag tills jag får se vår fina son och det kan vara 29 dagar kvar. Jag kan ha oturen att gå över två veckor också och behöva bli igångsatt. Men jag hoppas han väljer att komma snart, för hans mamma och pappa är fruktansvärt nyfiken på honom och vi längtar efter han sjukt mycket. Hur som haver hoppas vi han är frisk och att allt går bra. Snälla bebis vänta inte allt för länge i din mammas mage, varför ligga där inne och gäsa i onödan liksom? 😉

Gaaah jag fattar inte att jag ska bli mamma! Att jag ska tillsammans med Oscar klara en förlossning och att vi ska bli föräldrar till vår son. När förstår man?