Kan som vanligt inte sova

Jag ligger och kollar på bilder/inlägg från när jag var gravid och saknar magen. Senaste veckan har jag som precis allaq andra gör tillslut- börjat saknat den där förbannade tjocka magen som jag var så sjukt less på i slutet 😉 Tänkt att en sån vacker pojke som Emanuel låg där inne och växte sig stor och stark för att sedan entra världen med storm. Vilken lycka! Läste även förlossningsberättelsen jag skrivit och saknar den lite också även fast det var ett rent helvete. Kan lätt göra det igen iallafall! Även fast jag kommer ångra att jag sagt det nästa gång jag ska in på BB för att föda höhö. Nej men jag blir väldigt nostalgisk såhär sent inpå kvällen. Pojkarna andas ikapp låter det som och jag lyssnar på tystnaden och tänker på allt möjligt. Mest tacksamheten jag känner över att livet ser ut som det gör. Har sett bilder på Emanuel sen han var bara dagar gammal och vill inget annat än väcka honom och krama och pussa på honom nu. Kärleken till den pojken är obeskrivlig.