Myser

Min lilla bebis ligger på min arm och jag har suttit och kollat på honom i en kvart nu och gruvat mig över att han faktiskt ska bli äldre? Det kommer alltså komma en dag då han inte vill ligga på vårt bröst och mysa? Det kommer komma en dag då han springer omkring och drar oss i byxbenet för att han vill ha vår uppmärksamhet. Det kommer komma en dag då han ska skolas in på dagis. Det kommer till och med komma en dag då han kommer hem full första gången. Wäääh okej jag är lite dum i huvudet men jag älskar verkligen att ha honom såhär liten och liggandes på mitt bröst och känna sig trygg. Samtidigt som jag ser charmen i alla andra åldrar. Är det därför man skaffar syskon, för att slippa vara bebissjuk allt för länge? Isåfall vill jag ha ett syskon till Emanuel snart, haha. Men på ett sätt tycker jag som precis fått första barnet, att det är bekvämast att vara hemma, för här har vi allt och trivs bäst. När E blir äldre kommer allt vara lättare. Om vi vill ut å äta kan han då följa med och äta från barnmenyn, istället för som nu, sätta honom i bilstolen bredvid oss och ist för att njuta, vara orolig över om han ska vakna/börja grina snart. Alla åldrar har såklart sin charm, och när jag nu verkligen märker hur han växer, förstår jag hur fort tiden går. På bara 6 veckor har så mycket hänt.

Kläderna lilleman har på sig där kan han inte ha nu. Byxorns ser ut som långkalsonger och börjar bli för korta och bodyn ska vi inte ens prata om 😉 Bilden är från BB. Där hade han strl 50. Men nu har han strl 56, och en del byxor är för korta i den storleken till och med. Men för 6 veckor sedan låg han bara still när han var vaken, sa inte ett ljud typ och sov mest hela tiden. Nu, 6 veckor senare behöver han stimulans när han är vaken och är vaken ungefär 2 timmar i streck varje gång, efter 1,5 timmar börjar man märka att han blir trött igen (i de flesta fall, har hänt att han är vaken i 4 timmar också).

Jaha, vet inte vart jag vill komma med det här inlägget, men typ att GUD VAD FORT TIDEN GÅR, jag vill alltid ha min son liggandes på bröstet så jag vet vart jag har honom. Därför ska jag nu njuta ordentligt av att ha honom såhär:

Jag älskar att vara mitt barns trygghet och att jag vet att det är hos mig eller Oscar han trvis bäst. (Mest hos mig heheh) Jag älskar att jag har blivit mamma, skitsamma att jag bara är 18, jag vill inte ha ett annat liv än mitt. Jag är så lyckligt lottad! Har världens bästa egna familj tillsammans med Oscar och Emaneul och världens bästa familj. Och Oscars familj! Och alla vänner! Japp livet är så bra helt enkelt.