Dags att sätta lite fart va….
Igår morse vaknade jag när Oscar klev upp för jobbet. Det första han frågade var: har du värkar? Jag bara skrattade och sa nej. Han ville väldigt gärna på jobbet igår för han hade utbildning. Så han gick och duscha och jag låg i sängen och hade tre värkar med typ 7 minuters mellanrum. Så himla otippat men det var uppenbart att det var riktiga värkar och inte mensvärk-värkarna jag haft i flera veckor.
Sen klev jag upp och kissa och teckningsblödningen kom, som den så fint kallas. Ringde förlossningen och de bad mig komma in för en koll eftersom jag hade blödigt. Plus att värkarna var ju täta, typ 5 minuters mellanrum. Inte så onda med absolut inte så sköna hahah. Oscars mamma blev meddelad att komma till oss och Oscar for på jobbet fram och tillbaka. Han var nästan lite less då detta var enda dagen han inte ville att det skulle hända😂 När Ingela kom till oss var värkarna (gjorde lite ondare) typ i 7-8 minuters mellanrum. Vi for iväg och träffade en barnmorska vid 9 tiden, fick mäta värkarna som gick högt upp i ”taket” och kom var 4 minut. Jag kände då att jag ville krypa ur skinnet haha för det gjorde så ont och det var svårt att koncentrera sig på att gå in i sig själv och ”glömma” värken. Sen undersökte hon mig och vips var vi tillbaks till förlossningen med Manne. Livmodertappen var på gång att utplånas och jag befann mig i latenafasen. Eller snarare befinner mig i latensfasen. Fick åka hem med 2 citodon för att vila. Lyckat att vila.. Men tog tabletterna ändå och värkarna typ avtog och jag kände mig helt väck i huvudet och kroppen i närmare 2 timmar. Liksom lite full haha! Hade ingen aning om att citodon kunde ge sådan effekt. Värkarna kom under dagen med 10 minuters mellanrum men inte onda precis. Jag var uppe och höll på som vanligt nästan. Vid 17 började de kännas ondare iaf men dom blev aldrig tätare än 8 minuter och höll på så hela kvällen. Somnade mellan 21-23 och sedan 01-06. Nu på morgonen när jag inte rört mig ett dugg så kommer värkarna (som inte gör så ont, lagom liksom) var 10-11 minut. Det står att man inte kan skynda på latensfasen. Och hittills är den mycket lugnare än den var med Manne. Därför känns det lite som att den inte gör någon nytta? Jag hade mycket ondare med Manne fastän jag knappt kom någonstans framåt med värkarna då. Så jag undrar hur det är nu… Jag ska strax kliva upp, Oscar är tack och lov hemma. Fast Oscars mamma kommer till oss snart med så hon är här idag och är redo om (ja tack!) det sätter fart for real. Det måste det ju göra…. Varför ska mina förlossningar vara så sega för? 😁…. Oscar ba: varför kan det aldrig vara som på film så vi kör svinfort till BB för att sen bara trycka ut barnet? Och mamma skrev: Tänk att du ska ta sån tid på dig att trycka ut barnet. Då sa Oscar att han tyckte det var bra att han inte var ensam om att känna så. Haha… Ja inte för att jag tycker att det är kul precis. Men dom skoja ju. Men fattar ändå. Låt det sätta lite fart please!
En stycke tjockis igår. Låt magen försvinna nu då. Lille bebis steppa upp lite därinne och ge din kära mor svinhelvetesonda värkar så det händer grejer nån gång 😩:roll:
Nä men nu ska jag kliva ur sängen och kliva i nå kläder. Sen ska jag duscha efter frukosten tror jag och sedan måste jag ut och leka i sandlådan med lilleman (snart storebror!!) så det tar fart. Ha en bra dag och håll tummarna att värkarna blir rena rama helvetet under dagen så när vi åker in nästa gång har jag öppnat mig och slipper fara hem utan bebis!