En liten Emanuel (inlägget skulle upp igår morse)

Här var Emanuel bara en vecka gammal och jag var fortfarande gravidtjock och vattenfylld från topp till tå. Men jag fattar inte hur liten han var här? Nu har vi istället en 8 kilos bebis att gosa med… Ja att tid går fort med en bebis är väl ingen nyhet, men den gör verkligen det asså! Sjukt fort. Känns som att det var igår vi kom hem från BB och var alldeles nervösa och lyckliga, samtidigt som vi var dötrötta. Saknar det verkligen! Det var en sån magisk känsla typ. Det vi väntat på sen 6 november 2013 hade helt plötsligt hänt och nu var vi föräldrar på riktigt till våran son… Har fortfarande svårt att fatta att jag faktiskt är en mamma… Men det är det bästa som hänt mig, helt klart.

Grabbarna sover och jag är vrålhungrig med orkar inte kliva upp. Vill inte väcka Emanuel heller när jag kliver upp.. Dessutom är jag orolig över hans blöja eftersom den inte är bytt sen igår kväll. Jag har en känsla av att snart rinner det över och ut ur blöjan om han behöver kissa mer haha… Men han borde vakna när som helst. Han har sovit 13 timmar om man inte räknar med de gånger han vaknat (och det är väldigt många…. Förstår inte vad felet är. Igår efter han somnat så vaknade han fyra gånger innan kl 00 och var hysteriskt asledsen och verkligen grinade det högsta han kunde. Man hörde att han liksom var rädd/ledsen/nånting, inte bara gnällig eller hungrig), så jag tycker han borde vara utvilad snart.

Vet inte vad dagen bjuder på, men har pratat med Louise så kanske ska till dom senare idag. Men innan jag kan göra något vettigt/ovettigt av denna dag måste jag äta frukost så det är lika bra att kliva upp nu ändå. Ha en fin söndag!