Verkligen något jag skulle behöva just ikväll. En fika utan barn👆

Godkväll. Mitt tålamod under graviditeten har helt klart blivit sämre än tidigare. Jag blir inte arg och förbannad högt men inombords kokar det liksom och jag blir bara tyst och ignorerar. Tyvärr ignorerar jag Emanuel vid dessa tillfällen också för jag o r k a r inte med hur han beter sig. Det är då det är tur vi är två föräldrar och att det bara är en av oss som är för less just då. Just nu är det jag som är så less. För det första har jag snart gått 3 dagar över i den här jäkla graviditeten som jag är fruktansvärt trött på. För det andra har jag sovit svinlite i tre dagar, har verkligen försökt somnat under dagen idag utan att lyckas för varenda sammandragning gör ont och jag kan inte koncentrera mig på ingenting, det som behövs för att somna. Sen så sover vårt älskade lilla barn aldrig och vägrar även somna då jag som mamma VET att han är så trött att ögonen borde slå igen så fort han nuddar kudden typ. Idag sov han mellan 12.40-13.50 typ, drygt en timme alltså. Han sov strax under 8 timmar inatt och ändå har han totalvägrat att komma till ro och sova nu ikväll. Jag har läst böcker, han har druckit välling, jag har sjungit, kramats och till och med visat babblarna i hopp om att hans små ögon ska ge sig någon gång. Jag började vid 20, då hade han varit vaken i ca 6 timmar alltså och lite sömn både inatt och på dagen. Men ändå är ungen fortfarande vaken och vägrar lägga sig för att sova. Han springer, leker, slåss och blir förbannad då vi gör vårt yttersta för att få honom att lugna sig och bara slappna av i kroppen. För gör han det garanterar jag att han däckar direkt. Och det vet han väl antagligen om så därför fortsätter han. Iallafall så har inte mitt tålamod pallat detta ikväll då jag inte vill annat än sova själv – men kan inte pga sån stark vilja och starka tankar om att jag vill föda barn NU, kan inte ligga skönt i sängen/soffan pga denna flodhästkropp och har absolut inte lust att bråka med Emanuel i detta tillstånd då jag känner mig lika skör som honom och bara vill gråta. Iallafall ikväll. Imorgon ska Oscar jobba och det känns på riktigt asjobbigt att vara ensam en hel dag med Emanuel då jag vet att jag måste ”hitta på något” för att få hans dag att vara bra. Och allt jag vill är att ligga i soffan och tycka synd om mig själv. Just nu känns det så. Imorgon kanske jag mår bättre och orkar leka och busa. Men fan, idag har varit en jobbig dag. Nu börjar det bli psykiskt jobbigt att gå över tiden. På riktigt. Skit jävla jobbigt. Det enda jag väntar på är att det nya livet ska börja. Läkningsprocessen efter förlossningen, hitta rutiner i den nya vardagen som väntar runt hörnet, lära känna lillasyster och ge det bästa till båda barnen. Just nu gör jag allt halvhjärtat känns det som för jag orkar bara inte med allt nu. Hormonerna spökar enormt och jag är bara så missnöjd. Även fast jag vill njuta sista tiden så GÅR DET INTE när allt jag vill är att nya livet ska börja. Jag vill lära mig att njuta av livet som tvåbarnsmamma och lära mig hur det ska funka. Jag vill inte vara höggravid längre. Fan också varför har jag inte fött än????

Nä fy. Suck på livet just ikväll. Älskar min son över allt i världen! Men ikväll är jag trött. Jag har lagt mig för natten och Oscar och Manne kommer väl snart dom med. Jag behövde bara få ligga själv en stund. Och andaaaaas. Helst skulle jag behöva en sån där fika som bilden beskriver. Men det går inte nu så att andas ensam funkar helt okej det med. Godnatt